Gettin hitched

Nu drar jag och Martin på bröllop i Visby. Jag hoppas det blir lite så här:

Men det blir det inte.

Överjävlig jävla dag

Ute öser regnet, och det tycker jag väl egentligen om (that's what the UK does to you...) men inte desto mindre blir man lite tung i huvudet av det. Jag har bråkat med Siba om min dator som de har lagt beslag på i över en månad nu, och ställt till med alla möjliga bekymmer som jag inte kan påverka och allt jag kan göra är att vänta på att HP ska få tummarna loss och ta en titt på den. Orkar inte gå in på alla detaljer igen, men på Siba tänker jag aldrig mer handla.

Annars sitter jag mest och försöker hitta boende i Bryssel (för ja, som Kristin sa, så flyttar jag snart dit) och det är ju inte det lättaste. Väntar på att en spansk kompis, vars pojkvän och några kompisar bor i Bryssel, ska höra av sig med information. Och så vill jag ju hyra ut min egen lägenhet med, men det går inte heller så bra. Vill lägga upp en annons på blocket, men vill inte göra det utan bilder, och eftersom jag inte har en dator hemma så kan jag inte ladda upp några bilder eftersom jag alltid bara använder minneskortet och inte den där sladden, och på datorn har vi desktops och där finns det minsann inga luckor för minneskort. Jobbigt jävla liv.

Sen har jag inget att göra på jobbet som vanligt, och jag kan liksom inte tänka på en enda annan sak jag skulle kunna fixa med. När de flesta dagar är lika sysslolösa så hinner man liksom med en del och till sist så kan man inte direkt slösurfa för man kan typ nätet utan och innan. Eller ja, det är väl inte riktigt sant men va fan ska man göra liksom, läsa modebloggar?

Skulle hellre vilja läsa min bok, den sista i milleniumserien, Luftslottet som sprängdes. Tycker att den är lite seg för tillfället, men är ju såklart nyfiken på upplösningen.

Annars går jag mest och väntar på att klockan ska bli fem så att jag kan bege mig till systemet och plocka på mig några vinflaskor att ta med hem till Matilda där det vankas köttfärssås och ost och kex. Dock inte i nån sorts kombination får vi hoppas.

Nu har jag nog fått en uppgift här trots allt. Jag ska sätta på kaffe, en karl kommer på besök. Fan vad jag gör karriär liksom, det finns ingen ände på var det här kan sluta.

I found Jesus!

...he was behind the sofa the whole time.

Stekarsemestern

Jag och Jenny är tebax från chartern. Hade tänkt lägga upp lite bilder, men sitter på jobbet för närvarande... Vi har haft det väldigt bra, solat och badat och snorklat och läst böcker. Vi gjorde till och med hela grekiska afton-grejen. En dag var vi ute på en vacker segelbåt hela dagen och kryssade mellan olika öar och badade från båten. Turkosblått, kristallklart vatten, fullt med fina fiskar att snorkla bland. Det var faktiskt rätt sagolikt. Hotellet vi bodde på var fantastiskt, med världens utsikt och skön ägare. Första gången vi såg det kunde vi knappt tro våra ögon och sa typ "ska vi verkligen bo här?!?". Och det var väldigt väldigt låg charterkänsla, vilket var najs. Inte exploaterat, inte en massa toplessbrudar i kokosolja, inte försvenskat. När veckan var över var vi dock rätt glada över att få åka hem, man kan bara göra ingenting en viss tid innan man börjar klättra på väggarna. Och man tröttnar fan på 35 graders hetta och mygg som är för snabba för att man ska hinna slå ihjäl dem.

Nu är det vardag, Jenny är väl fortfarande på semester men jag är som sagt på jobbet. Försöker komma in i rytmen igen, gå upp i varv. Har fått en kille på it-avdelningen att försöka ragga fram en ny dator till mig. Min har en hårddisk på 20 G. Känns det lite?
Malmöfestivalen är igång, och den bör man ju besöka och det ska jag också. Men egentligen vill jag mest bada och sen sova. Charterdjävulen rider mig än.

Fjorton nyanser av brunt.

Sitter på jobbet med färgböcker för att hitta rätt färg åt en kund…det är mycket tyckande i den här branschen. Tyckanden som inte känns alltför viktiga i jämförelse med säg världens undergång. Men det kan vara gött att nörda ner sig i sånt här också ☺. Jag har mjuklandat i vardagen och det känns faktiskt helt okej med tanke på mitt förra inlägg.

I helgen avverkades way out west- stressigaste festivalen någonsin! Folk med magsår göre sig icke besvär. Hinner ju knappt äta för då måste man offra något bra band. Höjdpunkten var Fever Ray, det albumet har varit vårens och sommarens soundtrack!

Har ni kommit tillbaka från Grekland? Hur har ni haft det? Vi borde ses snart igen. Mitt förslag är ju en Brickers Kickers reunion i Bryssel – Malins nya hood!

Forget the blues!

Hösten är ju ändå den ultimata tiden på året. Sommaren är bara... antingen för kort, eller för dålig. Allt juste som händer på hösten är en bonus för man har inga särskilda förväntningar, och att det kommer vara vackra färger är en garanti. Sommarhysterin går mig på nerverna, och jag går ändå mest omkring och är svettig hela tiden. Oavsett väder. Nej du, tacka vet jag hösten. Nu var det i och för sig inte riktigt årstiden vi snackade om här, antar jag, utan det faktum att Kristins semester är slut. Ekorrhjulet. Hej igen skrivbordet, hej igen datorn. Ja och där ligger post-itlappen, exakt där jag lämnade den för en månad sen. Man får väl ändå säga att vi människor har varit rätt fantasilösa när vi har konstruerat vår tillvaro, för jag menar... om vi hade ett val, alltså kunde välja på riktigt... hur många av oss skulle välja 9 till 5-livet? Inte jag. Ändå sitter jag här, vid mitt skrivbord, framför datorn. Jag har spexat till det lite och köpt en kaktus som nu bor bredvid telefonen. Det är det enda privata som har kommit upp på mitt skrivbord sen jag började här för tre år sen. How perfectly delightful.
Äh, jag har väl ingen riktig poäng med mitt dravel. Eller jo, kanske detta: Utan mörker inget ljus. Klyschigt nog?

Förra veckan var jag i Björkliden och ålade runt i grottor. Det är en sån som sak som man kan välja på riktigt, och jag är nog en av få människor som väljer det. Jag är medlem i riksförbundet, och vi är inte många kan jag säga! Men jag är hooked som fan. Det är trångt och kallt och blött och mörkt, and I love it. Jag tror det handlar om en sån klyscha som att göra nåt som får en att känna att man lever, testa sina gränser, lära känna sig själv, våga utsätta sig, göra nåt farligt, go a little crazy. För när man står där i mörkret, dyngsur och iskall, med en fot på vardera sida av en spricka som är så djup att man inte ser botten av den hur mycket man än lyser med sin pannlampa... ja då känner man sig rätt sjuk i huvudet. Och det är en rätt go känsla.