Snart i en annan del av Majorna

Jag vill aldrig flytta mer. Finns det något värre än att packa och flyttstäda? Gärna en dag som denna när det är 23 grader utomhus och 34 i min bunker. Väntar på att killen som bor i min blivande lägenhet ska ringa så att jag kan få börja skyffla in grejer där. Under tiden går jag runt och flåsar och lyssnar på Indochine från 2002. Bra skit. Ikväll tar jag ett break från flyttpaniken och går på GIKs(Göteborgs Indiekör)konsert Kniven där de tolkar the knife-låtar! Hur bra låter inte det?

vilket jävla tjat!

ja ok, jag har glömt er igen. vissa har faktiskt ett LIV att leva. eller ja alltså, jag försöker skaffa mig ett liv. det går sådär.

MEN jag har varit i tyskland i helgen, i düsseldorf närmare bestämt, och hälsat på en gammal kompis från USA tiden. hon är dock spanjor och umgås bara med spanjorer, så så värst många tyskar såg jag tyvärr inte till. dock lyckades jag dock både beställa och betala på tyska, trots att jag väl inte direkt kan säga att jag behärskar språket. lyssna och härma körde jag på. typ. och bitte. ein bier bitte funkar bra i de flesta lägen i tyskland.

en amerikansk tjej som också var i tyskland är nu här och hälsar på mig. mitt golv känns ständigt upptaget av en gästande vän. för två helger sen var annie, också hon en kompis från usa, och hälsade på, och helgen innan det var michelle som jag bodde med i england hos mig. och nästa helg kommer min mamma. det är ju tur att jag bor så stort och har så många rum så att jag inte behöver trampa på sovande människor jämt och ständigt när jag ska göra mig klar på morgnarna.

och så har jag blivit politiskt aktiv. eller ja, jag delar ut flygblad och affischerar. men nånstans ska man ju börja sin karriär som riksdagsledamot, eller?

psyko

Det är så mycket att hålla reda på, så många bloggar=) Mitt problem... eller rättare sagt mitt beslut var att lägga ner internet en lite stund. Men jag tror att jag är lite tillbaka.

Det är vår hörrni! Gött som fan! Hängde i stadsparken med fröken Holmgren i går o jag har fått upp ögonen för människor. Det finns tydligen liv kvar runt omkring mig! O det finns tydligen massa fina pojkar att titta på oxå!!!

Dock så finns ett visst psyko kvar. Det börjar bli hysteriskt roligt. Killen ger inte upp och att säga att jag vill verkligen inte träffa dig är som att skrika i en tunnel.... ljudet kommer tillbaka orubbat =) Osexigt hela vägen.

I do I do I do

Igår gifte sig Spoke och Martin i rådhuset! Vigseln tog kanske tre minuter och jag spenderade samtliga minuter med att bita mig i tungan för att inte ha en fnissattack. Det blev bara så skumt, vi kastades in i rummet och en främmande kvinna började häva ur sig floskler om "vad kärlek är", som för att skapa stämning! Hur skapar man stämning på en tre minuters lång vigsel?? Det var en wam bam thank you mam - kindofadeal. Sen var vi ett gäng som grillade på pojkarnas innergård och rökte cigarr och drack oss fulla på mousserande rosévin och skåpsrensningsdrinkar. Det var vackert. Och idag är jag bakis. Måste. Äta. Skräpmat.

Alltså, var tog ni vägen?

Det var ett tag sen det bloggades här tycker jag! Hoppas livet är väl med er. Själv tog jag mig runt göteborgsvarvet igår och idag kan jag inte koordinera benen. Det är smällar man får ta antar jag. Lite söndagsångest har infunnit sig men det känns gött att det kort vecka! Yay! Jag ska hem en sväng för att sen åka vidare upp till sommarstugan plus hinna med lite random möbel-skallgång på föräldrarnas vind. Vad har ni för er?

Toodles!

"sen typ kolla han åt mitt håll o jag bara DOG"

Mina föräldrar hade med sig mina gamla grejer som legat på vinden i åratal, ni vet nostalgiprylar som man inte vill kasta men inte har nån användning för. Vi är ju mitt uppe i flytthysteri just nu, och nu på förmiddagen har jag suttit och gått igenom en hel låda med små lappar som jag och tjejkompisar skrev till varandra under lektionerna på högstadiet. Min bästis då och under hela barndomen var Karin, men vi gick inte i samma klass så vi la lappar i varandras skåp. Vete fan varför jag har sparat dem, för de är totalt ointressanta. Det handlar mest om hur kära vi är i varsin finnig tonårspojke och hur vi inte vågar hälsa på dem och vad tråkigt vi har på lektionen. Framför allt är de pinsamma, smärtsamt pinsamma. Tonåringar är idioter. Man tror att man ändå var rätt intelligent och till viss del kunde genomskåda hela det hormonstinna spelet, men NEJ. Då talar jag visserligen bara för mig själv. Hittade också gamla dagböcker, och där blir det nästan ännu värre. Förhoppningsvis har det skett en viss kognitiv utveckling sen dess, men hur kan man vara säker? Kan man med all säkerhet hävda att livet inte längre handlar om span, popularitet och frigörandet från föräldrarna?

Det här är rätt vackert det med

En hype jag vet, men jag gillar't.